På ännu äldre dar, fortsättning

 
Jag skrev om våra gamlingar Maja och Himlan för några år sedan. Lycka är att dom lever än och jag känner att jag än en gång vill skriva hur det är att äga dessa två nu riktigt gamla tanter. Jag vill också skriva om vad en hund kan göra för gamla människor. Men först hundarna:
Maja har nu uppnått en ålder av drygt 14 1/2 år och Himlan drygt 13 1/2 år! Vi har aldrig tidigare haft några hundar som blivit så gamla och det är en ny upplevelse!



Maja som tävlade agility hela förra sommaren är nu helt pensionerad. Under året som gått har åldern tagit ut sin rätt. Ska man inte ta bort dom då? Ja, den frågan har man ju fått, vad har man för nytta av dom? o s v. För mig handlar det om ett hundliv, jag har ett ansvar för min hund från valp till ålderdom. Nu har Maja inte haft några direkta sjukdomar förutom livmoderinflammation när hon var lite "yngre", några juvertumörer och det är klart, det kostar ju. Dessutom måste ju tänderna göras 2 ggr om året hos veterinär och det är heller inte gratis liksom försäkringar + mat m m. Men det sista halvåret har hon blivit "gammal". Får man lov att vara det? Maja är fysiskt frisk, men lite senil ibland. Eller kanske man ska satsa på sina yngre hundar och "slippa" dom gamla???

Mina hundar ska få leva så länge som det är ett värdigt liv! Dom ska absolut inte leva bara för att jag vill ha dom kvar! Och jag lider när jag ser människor som har kvar sina hundar för sin egen skull.

Men visst får man göra inskränkningar men då undrar jag: Har man hund för sin egen del eller har man hund för hundens skull? Stanna upp och tänk efter, för denna frågan är väldigt viktig, obekväm alternativt känslig!!!

Men jag erkänner att det är/har varit jättejobbigt för MIG att se Maja bli gammal. Hon har fått för sig att i koppel ska hon inte gå några promenader, men det går utmärkt att springa på gräsmattan!

Gamla hundar sover mycket. Hon är inte den Maja hon tidigare var i sitt liv, (men min gamla morfar är inte heller som han var i tidigare år)!

Vi har förmånen att ha Torkel Falk som veterinär. Han har följt alla våra hundar genom åren, vilket är en fördel.

Men jag har också fått lära mig av honom att Maja inte orkar så mycket, det räcker för henne att aktiveras på gräsmattan med lite uppletande, lite agility, lite lydnad, sen är hon nöjd. Detta har för mig varit jättesvårt att acceptera, men nu när jag har ändrat tankarna är det dagens lyckostund när jag går ut med Maja och Himlan för "deras stund".

Dom är lyckliga, förväntansfulla och helt enkelt underbara..................och jag njuter, varje dag. Vem vet vilken som är den sista? Här letas det godis!

Himlan har inte börjat protestera att gå små promenader, även om de naturligtvis oftast inte blir så långa.

Men om både Maja och Himlan kan jag ju säga att när det gäller hyss eller framför allt när det gäller mat DÅ är det inga fel på dom.

Maja missar ingenting i matväg, icke! Jämför man Himlan med Maja så är hon piggare, men hon sover också mycket, hör inte men vi har ett teckenspråk som fungerar utmärkt och jag talar med munnen till dom och säger att jag älskar dom sååååå himla mycket!

Är fullständigt medveten om att Maja kan lämna oss vilken dag som helst, Himlan också för den delen, men vi lever i nuet. Vet någon av oss vad morgondagen har att erbjuda.....? 2- eller 4-benta?

Det gäller att ta vara på livet, leva här och nu. Mycket lätt att skriva, svårare att genomföra........


Så våra krut-tanter från kennel Line Sam dom får vara med så länge dom är friska, och jag har fått acceptera att "det blir aldrig som förr"! Jag har också funderat på vad jag ska komma ihåg av dom när dom inte finns längre. Tänk om det bara blir sista året - ålderdomen. Nej, jag kommer naturligtvis att minnas alla underbara stunder vi haft med dom, och dom har sannerligen inte varit få.....! Och jag kan faktiskt njuta av dom som dom är nu också. När jag tittar på Himlan och hon tittar på mig så är hon bara sååååå söt. Eller när jag tittar på Maja så börjar svansen vifta hela tiden. Då svämmar hjärtat över av kärlek......

Jag vill också berätta om äldre människor. Jag har där också en fördel genom att få ha mormor o morfar kvar i livet, 94 resp 97 1/2 år gamla. Vi tar alltid med oss en hund när vi är på besök. Det brukar vara Flingan för hon är lugn och sansad men så löpte hon så vi tog Agnez. Och dom blev helt förälskade i henne, morfar blev faktiskt kär! Agnez njuter i fulla drag, när hon blir klappad sitter hon blickstilla och fladdrar med ögonfransarna!!! På kommandot "tass" lyfter hon tassen hur många gånger som helst OCH så ska hon åka rullator. Jag får hålla i henne lite så hon inte trillar ner men minst en runda i lägenheten och sedan till dörren när vi ska åka hem.
Och vid varje besök blir hon fullproppad med kex, köttbullar m m. Nu har hon ingen tendens att gå upp i vikt så det gör inget. Och Agnez hon njuter så klart!!

Tänk vilken nytta hon gör, service-hunden Agnez som vi kallar henne för! Jag får tårar i ögonen när jag skriver detta, vad betyder CERT, höga lydnadspoäng m m jämfört med detta? Ingenting!!!! För visst är människans bästa vän HUNDEN?

07 07 30