Händelser i flocken!

Jag ska aldrig mera skriva att jag återkommer snarast, jag kan ju inte hålla vad jag lovar, var tar tiden vägen?

Nu är vi inne i en fyra-hunds flock och så få antal hundar har vi inte haft på mycket mycket länge. Känns mer hanterbart, och man kan styra och fostra bättre.

Från vänster: Flingan, Agnez, H Lovis och H Snozan!

Men att Lovis som skulle ha valpar i början av september gick tom, var inte roligt............Det är smällar som uppfödare får ta men som inte många andra vet vad det betyder ekonomiskt, känslomässigt samt att man blir uppgiven och depp. Men det är bara att komma igen.

H Lovis in action!

Vi har kommit igen genom träning. Olle har tränat Agility med alla 4. Snozan har fått starta på en officiell tävling. Ja det blev disk men hon har inte fått tillräcklig träning. Jag återupptog träningen med Agnez i rally-lydnad och har tävlat en officiell sådan tävling och vi blev godkända. Det var en härlig seger för mig, precis vad jag o Agnez behövde. Jag hade nämligen tappat rösten nästan totalt så jag fick klappa i händer och ta hela min kropp till hjälp för att få runt oss. På en skylt stod det "ligg". Jag väste fram "ligg" och Agnez som är lydnadshund bara står och tittar på mig, jag väser 2 ggr till utan resultat sen går vi vidare till nästa skyld med 10 minuspoäng. Efteråt tyckte jag det var konstigt att hon inte la sig varvid en träningskompis sa: Hon har väl aldrig lagt sig på en sådan röst som Du har, ja, tänk vad enkelt det är ibland att förstå!

Efter 25 år med cocker där vi hållt på med agility, lydnad, bruks, utställning är Rally-lydnaden något nytt, roligt men svårt. Sen fick Olle problem med sitt knä och fick inte springa agility mer i år. Då tar han Lovis och testar i Rally och blir frälst första gången :) På 1veckas snabbkurs här hemma i trädgården av mig fick han minsann hårdträning. Jag har då innan börjat med Snozan också så jag har två och han en hund. Alltså 3 generationer som tävlar, det är vi stolta över.

Kanske ska tala om att nästkommande helg ska jag tävla med Agnez och göra debut med Snozan i officiell Rally-lydnad, jag har inte hunnit få in alla momenten på Snozan men man hoppas på att dom skyltarna INTE kommer. Helgen efter ska vi tävla både lördagen och söndagen, ska bli kul. För det är ju det Rally-lydnad går ut på - det ska se glatt och trevligt ut. När jag tävlade med Agnez hade domaren skrivit längst ner på pappret: "En mycket mycket glad, trevlig och lycklig hund". Värmer en........

Kennel Himlahunden startade 1996 så på olika sätt får vi reda på att dom gamla hundarna dör/har dött. Många förvånansvärt högt upp i åldern, men det är ju valpköparna som skött om sina hundar också! För mig är det lika klart att prata eller maila om detta lika väl som när valparna föds. Döden är ju en del av livet. Att vi själva har någon "rutin" på avlivning av våra, är fruktansvärda ord, men vi vet i alla fall hur det går till. För många valpköpare är det första hunden, man kanske har fått ta beslutet själv och aldrig varit med om en avlivning, det är tufft. Där hoppas jag att vi kan vara ett stöd för dom som vill prata eller skriva. Det är lika tråkigt varje gång, men dom lever ju inte i evighet. Så det gäller som vanligt att leva i nuet och ta vara på varje stund!

 

Nu lovar jag inte när jag återkommer, så håll utkik!

/Matte till våra 4 underbara hundar!

Idag för exakt 1 vecka sedan fick vår älskade H "Myzan" stilla och rofyllt somna in på Din Veterinär i Helsingborg, Tack till veterinär Torkel Falk. Myzan var drygt 13 år. Och egentligen är det väl så här man önskar att äldre hundar ska ha det på slutet, att det går ganska fort. Hon har varit frisk hela livet förutom en livmoderinflammation. Nu var det en nerv-inklämning så bakdelen ville inte riktigt vara med. Hon röntgades och höfter och diskar var utan anmärkning! Men vad är det för liv att ligga inne och bara gå ut på gräsmattan i koppel och rasta sig? Nej, inget liv för en aktiv agilty- och lydnadshund. Så sent som i sept i fjol flög hon fram på agiltybanorna.

Dagen innan tog vi dessa korten!

Älskade Myz-Pyz vad vi saknar Dig!

Alla hundar är speciella men Myzan har varit en "favorit" här hemma. Hon har lämnat så fina valpar som sedan i nedåtstigande led för hennes gener vidare, vilket är en tröst. Hon var mormor till Agnez, mormorsmor till Lovis och mormors-mormor till Snozan! Och hos kennel Sundew´s i Danmark fanns ju hennes framgångsrika avkomma "Himlahunden Mille" (som är mor till vår Agnez). Och H Mille har i sin tur lämnat många många fina avkommor!

Men främst har Myzan varit en otroligt "MYZIG" hund. Alltid med på noterna, alltid pigg och glad. Och så vår sista blue roan & tan, den färgen har vi icke nu! Så efter sorg kommer otroligt många fina minne med tiden............Vår älskade "myz-pyz"

Ja, vad händer då i flocken? Jo sorg naturligtvis. Och så har ju inte vi varit som vanligt. Hundarna har varit lite dämpade men Myzan var ledare hos hundarna så nu är det ny på gång och givetvis tar Agnez över fast hon inte är äldst (men det visste vi innan). Men Flingan som aldrig morrat i hela sitt liv morrade ordentligt på Lovis idag som säkert tänkt klättra lite högre. Det är rätt roligt att se hur dom beter sig. Och plötsligt har vi "bara" 4 hundar!

Från vänster: Flingan, Agnez, Lovis och Snozan. Agnez är mor till Lovis som i sin tur är mor till Snozan!

 

Men livet går vidare..........Lovis hon är en riktig "polis", står i fönstret och spanar om det ev finns någon som inte får gå på "hennes" gata!

Och Lovis barn "Snozan" hjälper gärna till!

 

Medan Agnez gör helt andra saker! Skönt att få rulla sig i nyklippta gräset!

Kan ju säga att alla hundarna är i trimbehov, har inte orkat men nu är dom badade och påbörjade i alla fall. Dom där uslingarna dyker ju upp snabbt (fästingarna) så vi har medel på hundarna utom en!

Dock inget medel på Lovis som ska paras nu i sommar!

Och när vi kvicknar till igen så är det dags att börja träna agility, lydnad, men jag tror faktiskt jag ska träna rally-lydnad mer än vanlig lydnad. Roligt med lite nytt. Men först får allt lägga sig..........

 

 

/Himlahälsningar matte! 12 04 26

 

Tänk att vi fick vinter till slut. Just nu lagom med snö och kyla. Rena och fina hundar som man bara kan släppa in efter rastning. Det har varit rengöring annars som gällt en längre tid och det är inte så roligt när man har 5 hundar! Det gäller att njuta nu så länge det varar.........

Och VAD HUNDARNA ÄLSKAR SNÖ! Dom är helt galna. Jag var ute idag och tog några "amatörbilder", kunde inte motstå. Så dom kommer här varje hund för sig!!!

Flingan har en favoritleksak "kongen", den studsar både hit och dit men Flingan tröttnar aldrig. Och i snö, dubbelt så roligt! Tänk vad lite som behövs för att göra hundar tokigt glada!

H "Myzan" som snart ska fylla 13 år har blivit som en valp när snön kom. Hon skuttar och springer runt så det yr. Och så ska jag kasta den här leksaken så att hon får apportera den och lämna den till mig mot godis...! Jag hinner inte med alla leksaker som ska slängas än till ena och än till andra hundarna! Men Myzan undrar jag om det inte är bytet mot godis som lockar mest när hon kommer med sin leksak. När vi sedan gått in upptäckte jag idag henne stå i soffan och titta ut och vrålskälla. Eller springer hon till dörren och vill ut och leka. Jag har varit ute 3 ggr idag, gamla älskade Myzan har fått smak på det här! När jag tävlade lydnad med henne (tävlade i klass III) så fick hon alltid superbra poäng i momenten apportering!

Här är Myzans barnbarn "Agnez". Hon är liksom Myzan apporterings-tokig. Hon vill gärna att jag tappar min vante och så ska hon leta upp den. Men först ska DEN DÖDAS! På bilden har just vanten dödats därav Agnez frisyr : )

Himlahunden "Lovis" hon vill inte leka! Hon vill bara traska runt och lukta och äta lite snö. På måndag ska vi ultraljuda henne för att se om hon blivit dräktig men det tror vi. Hon har blivit ett kramdjur! Och galoppera när man möjligtvis kan gå i sakta trav??? Ja, jag återkommer på måndag för då har vi svaret om vi får tillökning i början av mars!

Och Lovis barn "Snozan" tänk att hon kunde stå still så jag fick ta den här bilden. Får hon tag i sin boll så är det bara springa springa springa som gäller! Hon bryr sig inte om att jag ska kasta och komma tillbaka och få godis. Bara spring i benen. Men hon är lite sur för Lovis och hon har ju sprungit och jagat varandra men Lovis skulle ju aldrig tänka sig något sådant just nu!

Jag fick inte riktig skärpa på den här bilden men full fart ska det vara tycker "Snozan"

 

Och så bryter jag av med att kasta godis i snön, en uppskattad lek. Dessutom får man ju dricka på köpet! Värst vad dom tycker om att tugga i sig snö, men det blir mycket pink också.......Ser Ni en som fattas på bilden, just det, Snozan, hon bara springer och springer!

"Ja, lyckliga hundar i snö" avslutar jag med!

Hörs ju snart igen hälsar matte!

 

Äntligen, himlahunds-flocken är STOR men nu har Anita brutit isen så skicka in, om så än bara ett "foto"! Tack Anita. Adso är bror med vår Lovis!

Hej Olle och AnnLouise!

Läser Dina fina berättelser och tänkte berätta lite hur vi har det. Du tyckte ju att vi skulle skicka in något, men jag kan berätta lite om Adso.

Adso heter min fina Cocker som kommer från Himlahundens kennel, vi bor på landet utanför Grimslöv.
Det är den bästa kompis man kan ha, jättesnäll och god på alla vis, ett riktigt charmtroll, som älskar att åka bil, helst sittande i framsätet, men ordentligt fastspänd i en riktig hundsele, Han är jätteduktig att spåra upp olika saker både ute och inne, särskilt torkade grissvansar. Säger jag, att nu hämtar vi posten är det full fart ner till brevlådan och sedan full fart hem, för där väntar en godisbit, vi går långa promenader i skogen också, och det är väldigt spännande med alla dofter från vilda djur, men det går bra att leka på tomten också, särskilt om vår katt Frasse är hemma, då går jakten över stock och sten, och de verkar ha det jättekul, världens bästa kompisar som helst ska ligga i samma fåtölj som matte sitter i. En liten inblick i hur livet är hos hos, skickar med ett kort från i somras,

Ha det bra önskar vi till er båda. Anita och Adso

 

 

Nu är jag här igen, har inte gått så jättelänge sedan sist!!! Men TRIST att INGEN valpköpare vill skicka en rolig, vanlig eller någon särskild historia om sin hund till denna sidan. Kom igen nu! Men då får Ni hålla till godo av min story idag också!

På klubben har vi haft 2 tillfällen, 4 timmar åt gången med föreläsning av Jan Gyllensten. www.jangyllensten.se

Det har varit så intressant. Första gången handlade det om hundars mentalitet och deras nerver, väldigt djupgående. 1 vecka senare handlade det om HUR vi tar hand om alla dessa hundar som har olika mentalitet m m. Oj, fullproppad blev man men såååå bra!

En dag skulle jag till veterinären och vaccinera Agnez och Flingan. När jag kom hem med dom rastade jag dom två i koppel och dom fick stanna inne medan jag släppte ut gamla Myzan som inte hör, Lovis och Snozan på vår inhägnade tomt för att dom 3 skulle få rasta av sig. Samtidigt ser jag postbilen komma och jag börjar gå på utfarten mot brevlådan men i ögonvrån ser jag något och när jag vänder mig om ser jag Snozan dra runt huset, NÄÄ stängde jag inte grinden, förgrymmade mig tänkte jag. Men när jag kom till grinden då var den stängd! Jag noterade att Myzan gick på gräsmattan. Snozan hit, ok jag erkänner 2 ggr fick jag ropa men hon kom. Jag öppnade så hon gick in på tomten igen, stängde grinden för att sedan leta rätt på Lovis. Jag går bakom huset igen och då står Snozan där IGEN! Jag undrar då om allt står rätt till i MITT huvud men tar henne och släpper in henne i huset varvid jag inte ser Myzan på gräsmattan och hon hör ju inte, men tack och lov hittar jag henne på altanen så in med henne också. Nu saknas "bara" Lovis och jag har ingen aning om var hon stack någonstans. DÅ upptäcker jag att vi har en grind på andra sidan huset som aldrig används, blåsten har tagit den lite, så där har det glipat och där har dom kommit ut!

Vad gör jag sedan? Jag ropar Lovis hit, hit, Lovis kom så får Du GODIS GODIS GODIS GODIS - nej ingen hund. In och hämtar pingelbollen och står och pinglar med den och ropar Lovis kom så får Du GODIS. Jag är dock tacksam att det är vinter så jag slipper "vika ner mig för grannarna" som ska höra detta. Efter 15 minuter börjar jag svettas, en bil räcker för att göra mos av min älskade hund. Det är inte långt ut till gatan och gatorna. Jag ringer husse på jobbet som inte kan göra något mer än att jag har någon att tala med och försöka få ned blodtrycket på mig men jag tror jag höjer hans i stället. Vänta säger jag, tror jag hörde lite rassel i backen, det har nu gått drygt 20 min. Jag lägger mobilen i fickan och lyssnar, jo något hörs och långt inne från skogen ser jag något som liknar en cockerspaniel. Lovis är orange roan men nu kommer en helsvart hund som dessutom äter på något äckligt svart. Dessutom full av grenar (efter stormen) så hon kan knappt gå. Jag säger till Olle att hon kommit och lägger på. Jag är nu bara såååå glad men tänker på hur detta kunde slutat....Att hon ska ha godis och mycket beröm finns inte i mina tankar, jag glömmer bort det. Plocka av alla grenar och in i duschen, får t o m spola inne i munnen på henne, tvi attan!

Vad hände med Lovis sedan? Av någon underlig anledning under hela veckan då jag släppt ut hundarna flera ggr om dagen på gräsmattan (grinden är lagad) hinner jag knappt säga "Lovis" förrän hon kommer i full fart och NU får hon godis och mycket beröm. Hon har aldrig varit så skärpt som nu så något lärde hon väl sig på sin utflykt..........vad vet jag, jag är ju bara matte och förstår mig inte på hur dom där hundarna tänker!!!!

En glad matte 11 12 18

 

 

Det är ju för väl att denna sidan inte är en "blogg" för då hade man ju fått skämmas! Men var tar tiden vägen?

15/5 hade vi vår Himlahunds-träff för första ggr på våren, den var välbesökt och det var lika trevligt som vanligt att träffa Er och alla Himlahundar!

Vi har haft en valpfri vår och sommar så vi har tränat och tävlat agility och lydnad. Och så har jag provat på Rally-lydnad. Jag drog ut de olika "skyltarna" på nätet och så var jag på "prova på dag". Jag trodde det skulle vara lätt men icke. Det står en skylt var femte meter och jag ska både hålla reda på vad jag ska göra, hunden ska göra och vad som står på skylten.........Snozan tycker det är kul här hemma och Agnez har jag bara tävlat inoff två gånger med, men henne har jag ju mer lydnad på. Men absolut är rally-lydnad något man kan aktivera sin hund med. Dom tycker det är jätteroligt. Lovis är så uppmärksam och det tröttar ut dom rätt fort.

Måste ju skryta att Agnez och jag äntligen fått vårt LP i lydnadsklass I. Den hunden är inte lätt. Hon tål inte mycket störning för hon ska ha koll på allt samtidigt som hon ska utföra det jag vill. Men i Tollarp kom jag på en ide, jag band upp henne vid ett träd inne i skogen och så fick hon sitta där utan att se mig och precis när det blev min tur så tog jag henne (gissa om hon var tänd då!!). Detta visade sig vara mycket bra, 179 p tror jag vi fick och kom på 3:e plats. Sen tävlade vi en kvällstävling på Ronneby BK och jag gjorde likadant där och jag var verkligen inte på G, men 186 p och Vann klassen. Det är vi stolta över och jag har nu kommit fram till hur jag ska hantera denna pärla!

Matte matte, Agnez söker kontakt!

Har från valpköpare som inte tränar eller tävlar fått förslag på att jag ska skriva om något annat att tipsa om. Och jag efterlyser också foto till "valpköparnas fotosida"! Hör av Er vad Ni vill jag ska skriva om. Eller varför inte skriva en berättelse själv om Er hund, skicka den till mig så kan jag fixa in den, det vore trevligt, en händelse mitt i vardagen eller något sådant......!

"Snozan"

Kan ju berätta vad Snozan hann med på en vecka: Bita sönder fjärrkontrollen (special 500 kr), bita sönder en Eccosko, dra ner duken så att vas med blommor och allt ramlade ner, telefonen låg plötsligt i bia-bädden, hade alltså varit upp på köksbordet och snott den men inte hunnit bita sönder den. Tonårs-trots som nu är över tack och lov.

Vår gamling Myzan har i sommar tävlat agility för fullt, hon är jättepigg vilket vi är glada för.

Men vad jag än ska skriva om så kommer jag hela tiden tillbaka till att jobba med sin hund. Man behöver inte göra några större utsvävningar, att gömma godis, göra uppletande i trädgården, lära konster m m. Agnez får alltid följa med mig och hämta posten. Hon får ta ett brev i munnen som hon travar hemåt med mycket stolthet, hon får inte släppa det förrän vi är uppe på altanen, då byte mot godis. Jag har dock alltid ett kuvert i jackfickan ifall det bara är stora tidningar som post, annars blir hon så besviken. Dom liksom vi behöver stimulans och jag tycker det är så roligt att träna hund. Goggla fram Rally-lydnad och så får Du en massa olika "skyltar", tips vad man kan hitta på. Du kan dra ut dem och göra de övningar du vill. våra hundar älskar det och det tröttar dom mycket.

Och så har vi planerat för valpar till vintern på Lovis. Ska bli så spännande och roligt!

Nu ska jag inte lova att höra av mig, nu SKA det bli framledes! (och helst med hjälpa av Er)

Så har Du en berättelse eller upplevelse med Din hund så skicka den gärna till oss så kan vi lägga ut den på hemsidan. Alltid roligt att läsa om alla äventyr våra cockrar förser oss med!

Glad höst på Er alla!

2011 10 25 /Matte

 

 

Älskade H Rosetta, vi saknar Dig så!

Vårt nya år började med att H Rosetta blev "sjuk". Lite dement har hon varit innan men annars helt ok. Men så plötsligt så gick det utför väldigt snabbt och vi var tvungna att ta ett beslut. Att ta beslutet var det värsta. Hon kunde stå i hallen och man fick kliva över henne, eller gå till vattenskålen och stå över den men inte att dricka förrän kanske 5:e ggr. Demens går väldigt snabbt på slutet fick vi höra. Samma dag som vi fått tid kunde hon plötsligt inte dricka längre, hon körde ner hela nostryffeln och fräste men fick ej i sig dryck. Fysiskt sett var hon ju i väldigt god form, hon gick med på de långa promenaderna. Hon var döv men handtecken gick jättebra. När vi kom ner till Din Veterinär i Helsingborg där vet Torkel Falk jobbar tittade han snabbt på henne och gav henne lugnande sprutan direkt. Brukar inte gå så snabbt, han brukar gå igenom hunden och prata med oss men han såg väl hur fruktansvärt stressad hon var. Till slut började hon lugna sig i husses famn där hon också fick avsluta sitt liv. En stor vit fäll låg på golvet och jag lade henne där. Stoppade om henne så att bara huvudet syntes. En gammal hund med grå nos men så underbart fin. Vi stod och tittade en lång stund innan vi gick därifrån. I över 14 år har vi haft henne och det ska man vara tacksam över och alla fina minnen men det tar ett tag innan man är där. Förnuftet är en sak och känslorna en annan.

Jag ska skriva In memoriam som jag gjort med tidigare hundar men jag orkar inte än!

Agility-hundarna: Till vänster H Myzan som nu saknar sin mor H Rosetta!

Vad händer då i flocken? Jo, Myzan som nu är äldst med 12 år i mars, blev nu utan bästa kompisen. Och hon deppade, låg för sig själv. Allmän oreda i flocken, dom känner ju våra vibbar också. Men nu efter 3 veckor har ALLA utom Snozan sett sin chans till att blir VD (Rosetta var det). Myzan får kämpa. Agnez var naturligtvis först att testa och det gör hon än men nej, Myzan håller emot. Axelina bryr sig inte så mycket med både Flingan och lilla Lovis testar varenda dag. Tjuvnyp hit och dit och lite morr . Det kan ta upp till ett halvår innan flocken kommit till ro, vi hoppas dock tidigare. Men med denna vinter så har dom ej fått utlopp för all fysisk energi, har ingenstans att gå här förutom cykelbanan. Alltså mycket överskottsenergi. Jag tror hundarna (och vi också) kommer må bättre när vi kommer igång med träningen igen. Så vi får låta tiden gå och hoppas på en tidig vår...........

Njut av dagen idag!

2011 02 02 / Matte

 

 

 

Hejsan!

Vår nya flockmedlem: Himlahunden Scilla, men kallas "Snozan" (efter matte som har svårt att komma ur sängen på morgnarna), 6 månader gammal. Mamma är Lovis.

Så vår hundflock ser ut så här nu!!!

Från vänster: H Rosetta, H Myzan, Axelina, Flingan, Agnez, H Lovis och H Snozan!

Skrev förra gången att vi skulle dra ner antalet hundar och så blev det så här! Sticker inte under stolen med att det är jobbigt ibland. Det är många som ska rastas, borstas, trimmas m m. Men dom är ett härligt gäng som inte har några intriger mellan sig. Snozan släktas ju på Lovis så där finns energi i massor. Dom två damerna kan jaga varandra på gräsmattan hur länge som helst, kan det vara så kul? Snozan är för övrigt bra på att möblera om filtar, fällar, dukar samt tugga fjärrkontroll, biter sönder skor m m, men hon är ju valp : )

Många blommor...........

Och på tal om många:

Något Vi och Bettine o Kim, kennel Sundew´s i Danmark är stolta över är att det finns 6 levande generationer, vi har 5 hemma hos oss. Från vänster:

Himlahunden Rosetta 14 år. LP I Himlahunden Myzan 11,5 år. Sen skulle Himlahunden Mille varit på bild men hon bor hos Bettine o Kim i Danmark, hon är 8 år. Sundew´s Dedicated To Carole King som vi köpt från Bettine o Kim som har H Mille som mor är 5 år. Himlahunden Lovis 2 år och Himlahunden Scilla 1/2 år.

Rosettas mor var vår "Maja" Line Sam Carole King som blev över 15 år. Som Ni kanske anar går vi vidare i de här linjerna......

Efter att valparna hämtats har det blivit 3-4 officiella Agility-tävlingar och några inoff. Men om man har 4 hundar att tävla med som Olle har, tävlar man inte för resultat, utan för att ha roligt. Både vi och hundarna. Det är svårt för Olle att ställa om "handlingsplanen" från den ene hunden till den andra med kort mellanrum. Och i år har dom knappt hunnits träna alls p g a valparna. De store får alltid stå åt sidan då vi har valpar. Axelina tog dock siste pinnen så nu tävlar hon i Hoppklass II medium!

Oj vilka mål jag hade om lydnadsträningar och tävlingar sist jag skrev. Det backar jag på. Jag har tränat Agnez i lydnadsklass II moment och hon älskar att få träna. Men i klass II ska man skicka hunden till en ruta på 15 meters avstånd och här har det tagit stopp. Jag brukar vara envis men jag har inte haft ork.......Nix, ingen ruta utan att det ligger en boll i utkanten säger Agnez. Hon är mer smart än jag. Men jag är glad att hon apporterar metall och även hopp med metall som är i klass III. Men det som påverkat mest har varit vädret. Jag tycker inte om att träna när det är blött, kallt och ruggigt ute.

Och H Snozan skulle ut i klass I till sommaren, vilket årtal vet jag icke. Hon har ärvt sin mors energi och sin mormors otroliga träningsvillighet, hon vill vill vill hela tiden. Hon apporterar träapporten vilket jag är glad för. Men om man har 7 hundar så ska alla få något och det blir inte riktigt någon stor satsning på någon enskild.

Jag fortsätter i MIN takt att träna både Snozan och Agnez i lydnad och siktar på tävling, men jag tänker inte stressa utan att ha KUL ihop med hundarna!

Nu tar vi lite vintervila, både vi och hundarna. Långa promenader i en vinter utan snö är vad vi önskar!

Var rädda om varandra!

2010 11 04

 

Oj, här har det hänt massor sedan sist. 13 dagar efter Lovis valpning var det Flingans tur. Hon var så tapper trots en lång valpning med stora valpar, fick vi åka till veterinären som fick snitta henne då den sista valpen låg med nosen i felläge. Så 5 fina valpar fick hon. Sen började eländet. Komplikationer efter operationen, stygn som släppte invärtes m m och hon hamnade på Kalmar djursjukhus i 6 dagar, fick bl a opereras på nytt och sys med metalltråd då hon inte tålde den andra tråden. Alla värden i botten och inte undra på detta efter allt. Ärligt talat var vi väldigt väldigt nära att mista Flingan när hon låg inne. Hade inte en viss veterinär: Torkel Falk varit där just då hade vi inte haft någon Flingan. Man tackar ödmjukast!

Vad gjorde vi med valparna? Vi tog Lovis och la in hos Flingans valpar så dom fick dia först och sedan gick hon in till sina egna för att dia dom som då var 14 dagar. Efter 2 dagar insåg vi att ha två valprum funkade inte utan vi hade kullarna i ett rum jämte varandra. Tänk att instinkten hos Lovis gjorde att hon först diade Flingans valpar och sedan sina äldre. Hon höll reda på alla och har således fixat 12 valpar både vad det gäller di, lek och uppfostran. Lovis är hjälten, vad vi gjort utan henne vågar vi inte tänka på. Och att hon tålde allt vi stoppade i henne, hon åt och åt så hon hade mycket mycket mjölk. När Flingan kommit hem så hade hon ingen aning om att hon haft valpar, tack och lov. Det tog 3 veckors konvalescens hemma innan hon piggade på sig ordentligt.

Vi har behållt en blue roan tik efter Lovis, Himlahunden Scilla men kallas "Snozan" (efter matte som har segt att komma upp på morgnarna).

Ja, det var den sommaren. Det har gått i rasande tempo. Som tur är har vi haft hundflicka/flickor som hjälpt till, hur skulle det annars blivit! TACK tjejer, Ni har gjort ett jättebra jobb! Det känns som vi funnit bra valpköpare och är jättenöjda att ha alla valpar sålda i dessa tider med överflöd av cockrar och andra raser!

Valpar måste socialiseras. Vi har varit på torget i Karlshamn ett antal ggr med 2 valpar i taget, gått omkring, blivit stoppade ett flertal ggr för alla ville klappa. Och sen fick ju vi tillfälle att ta en glass också, inte helt fel. Och så har det varit uppfödare, många vänner som varit här och kelat dom. Det känns lite i hjärtat när jag skriver om dom nu. Men vi har ju "Snozan", en ljuvlig valp som passar mig utmärkt. Hon ska bli min nya lydnadshund men jag ska träna Agnez också. Mitt mål är att till vår/försommaren tävla i klass I med Snozan och i klass II med Agnez. Mål ska man ha, sen var man hamnar det vet man aldrig. Jag hade tankar på att hårdträna Agnez så vi kunde tävla i klass II senare i höst men jag orkar inte! När Ni läst ovanstående kanske Ni förstår! Agilityträning har det inte blivit mycket av alls, en tävling än, men husse har planerat in 3 officiella tävlingar i höst.

In incident från sommaren var att Olle skulle fika och hade satt fram en stor bregott och glas och mjölk men sedan gått ifrån, då hade Lovis och Rosetta delat på hela bregott-paketet. Totalt renslickat! Men det kom ut. Rosetta spydde margarin i massor och från Lovis kom det ut där bak. Dom höll på i några timmar innan det var över! Fick sig en riktig smörjning!

Nu ska vi vila samt ta oss an våra vuxna hundar som har fått stå tillbaka. Nu har vi 7 hundar, och vi som skulle dra ner till 4-5. Hur går det här ihop? Det får framtiden utvisa..........

2010 09 04

 

Som Ni säkert läst så har Lovis fött sina valpar nu. Skönt när allt går bra och vilken mamma Lovis är. Har aldrig haft en sådan klok tik-mamma innan. Hon sätter tassarna på rätt ställe och lägger sig inte på valparna. Så nu har Kennel Himlahunden och Kennel Sundew´s 6 levande generationer, det må vi vara stolta och glada över:

Himlahunden "Rosetta" 13,5 år. Himlahunden "Myzan" 11 år. Himlahunden "Mille" (bor på kennel Sundew) 7 år. Sundew´s Dedicated to Carole King, "Agnez" 4 år (bor hos oss) . Himlahunden "Lovis" 2 år och så Himlahunds-valpar ett par dygn gamla.

/ 2010 05 01

En sammanfattning av vår sommar/höst.

Det har varit en mycket bra sommar för oss, 5 härliga veckors semester. Och vi har inte haft några valpar i sommar/höst. Vi har kunnat göra det vi velat i princip. Så det har blivit lite andra aktiviteter än bara hundar och det har känts väldigt skönt och roligt att ha hunnit med det också.

En höjdpunkt i sommar var när vi besökte Bettine, Kim och barnen, kennel Sundew i Danmark. Utöver deras enorma gästvänlighet var det intressant att prata hund och ta del av deras erfarenhet samt se deras fina hundar.

Roligt att återse H "Mille" igen! Ett minne som etsat sig fast i mig för alltid var att se henne och hennes ledare Kim. Hon följde sin husse. Satte han sig i en stol lade hon sig under. Reste han sig gick hon efter. Jag undrade vad Mille gjorde när husse jobbade, jo då sov hon. Vi fick se en liten inblick i jakt, vilket var fascinerande. Vilken arbetsglädje. Underbart att se dessa lyckliga hundar som får jobba, röra sig i denna underbara omgivning på landet. Tänk om fler ”kennelhundar” kunde få ha det så här bra. Ett STORT TACK till Bettine o Kim för ALLT



Och i juli var det stor agilitytävling i 5 dagar i Hässleholm. Två dagar var planerade att tävla för vår del men efter första dagen började Flingan löpa så det blev bara en tävling för henne. Myzan fick livmoderinflammation så hon kunde inte tävla alls. Men andra tävlings-dagen gick Axelina mycket bra i hoppklass I och tog sin andra pinne där.


Olle har tränat mer agility än vanligt under sommaren vilket hundarna uppskattat mycket. Flingan och Agnez har tagit många steg framåt.

 

09-09-13

var det dags för Blekinge Agility Mästerskap och det avgjordes genom att räkna ihop ett Agilitylopp med ett Hopplopp. Olle tävlade med 3 hundar. Flingan kom 4:a av 18 startande i medium-klassen.

Och dagen efter på klubbmästerskapet på Karlshamns HU kom Flingan 2:a, Myzan 3:a och Agnez 5:a av 10 startande. Nöjd husse med nöjda hundar.

 

 

09-09-19

19/9 var sista officiella tävlingen i agility i Emmaboda. Det visade sig att det var ”de gamles dag”. H Myzan kom 5:a och H Rosetta 6:a i Hoppklass II medium av 20-tal startande. Inte dåligt med tanke på deras ålder.

 

 

Jag själv har jag tränat Agnez i lydnad och jag ska helt ärligt säga att ibland har jag ibland haft lust att slita mitt hår….. På måndagarna har jag tränat lydnad ihop med några andra tjejer på Karlshamns HU. Det har varit mycket bra och jag har fått hjälp och tips och man lär sig mycket att se hur andra tränar sina hundar. Jag är tacksam över dessa måndags-kvällar.

Men så plötsligt börjar övningarna ge resultat. Jag anmälde till en lydnadstävling 21/8 men det var lite för tidigt för jag hann inte få in momentet ”ställande under gång”. Men vi tävlade ändå och jag var såååååå glad trots att vi inte klarade ett första pris. Hon låg på platsen och hon gjorde alla momenten så bra förutom ”ställande under gång” som vi 0:ade + att hon inte ville ta apportbocken så det blev 0 där också. Men jag var nöjd. Otroliga framsteg. Hem och anmäla till nästa tävling.

4/10 var det dags igen för lydnadstävling i Karlskrona. Halv storm men vi klarade oss från regn. Vi var 5 ekipage i klass I och jag fick startnummer 3. När vi la plats så händer det plötsligt någonting. MIN hund Agnez reser sig och står 10 sekunder och lägger sig igen, 30 poäng rök där, jag bara glodde och undrade vad som hände, hon brukar inte resa sig…….Själva lydnadsprogrammet gick som en dröm med följande poäng: Platsliggning 0. Tandvisning 10. Linförighet 7. Läggande under gång 9,5. Inkallning 9,5. Ställande under gång 10. Apport 9. Hopp 10. Helhet 10, ändå fick jag ihop 154,5 poäng och kom 2:a totalt. Tänk om OM inte funnits……….

Men jag var nöjd trots ”allt”. Anmäld till Ronneby på lördag!!!
Och så plötsligt händer det:
Ja, nu sitter jag med facit i hand, lördagen har varit på Ronneby BK. Alltid en lika trevlig klubb att tävla på och särskilt roligt att klara vårt första 1:a pris på hemmaklubben.



Men nervös? Nej, jag var inte det förutom platsliggningen, men Agnez låg helt korrekt, mycket nöjd. Men sen tramsade hon sig lite med mig. Skulle inte lägga sig på ligg under gång, jag övade dock flera flera gånger innan och gav mycket belöning.

Här är våra poäng för idag: Platsliggning 10. Tandvisning 10. Linförighet 7. Läggande under gång 0! Inkallning 10. Ställande under gång 10. Apport 8. Hopp 10. Helhet 9 = 165 poäng (1:a pris) och jag kom 2:a totalt, 8 tävlanden i klassen. Men idag var jag inte nöjd med Agnez, jag fick slita för våra poäng om man säger så. Jag siktar inte på LP utan går vidare med klass II moment. Det ska bli kul, både för Agnez och för mig.

Men nu tar vi en välförtjänt höst/vinter vila. Det behöver både vi och hundarna. Lite längre fram kanske vi kan få träna i ett ridhus, men det är inte klart än......

Valpar? Ja, det återstår att se när damerna tänker löpa, det vet vi inget om än...........

Var rädda om varandra! 09 10 25

 

 

Oj vad tiden går fort men nu har jag lite att berätta vad som hänt i vår flock!

Axelina som fyllde 6 år i maj fick "bara" 1 valp och det har varit en ny upplevelse för oss och vi är en erfarenhet rikare, mest positivt måste jag säga!
En tikvalp vars namn H Elsa föddes med kejsarsnitt 7/4 -09 (många gånger kommer inte tikarna igång själva när det bara är en valp). Allt har gått jättebra och Axelina släppte in Elsa i hela vår flock när hon var 4,5 veckor gammal. Gissa om hon har blivit ompysslad, lekt med o s v. Och naturligtvis direkt in i våra hjärtan. Svårare att lämna henne men vi vet att hon har det jättebra där hon bor nu. Men vi saknar henne allt.....

Ja, hur går det med träningen? Husse Olle ska denna säsongen träna/tävla med alla 5 hundarna i agility. Rosetta och Myzan i klass II, Axelina, Flingan och Agnez i klass I. Men han tycker det ska bli roligt och har kört lite månadstävlingar med Flingan och Agnez i vår.

 

Säsongspremiär i officiell agilitytävling i Simrishamn annandag midsommar! Vi hade alla 6 hundarna med och bara det är en bedrift, burar, tält, släp och slit. Om vi börjar med de äldsta så var det Rosetta som tog hem dagens bästa resultat genom att komma 4:a i Agilityklass II medium. 12,5 år men överlycklig att åter igen få tävla. Hon var duktig i hoppklassen och kom där 8:a men ett fel i slalom. Hon rev inte ett enda hopphinder under hela dagen, så heder och ära åt denna dam!
Hennes dotter H "Myzan" hade det värre då det var knixiga svåra banor och hon hör ju inte så bra, så det bl

ev diskning i bägge loppen, men hon var lycklig ändå då man fick köra färdigt banorna. Myzan är nu 10 år!
Mamma Axelina som enbart hunnits träna en gång i agility i veckan som gått var som att släppa lös en bomb. I hoppklass I medium sprang hon fruktat fort, tyvärr 5 fel inne i slalom, men hon blev 9:a i denna klass, och hon gick med bara något fel i Agilityklass I också, så henne får man vara nöjd med. Hon blir bara snabbare och snabbare, det är tur att husse orkar springa!

Flingan hade otur. Innan första loppet kom en lösspringande hund och hoppade på, inte argt men tillräckligt för att Flingan skulle bli osäker, och hon diskade sig i det loppet. I Agilityklass gick hon runt och följde bra, här har det skett stora förändringar sedan i fjol, hon tar för sig mer och mer och har verkligen fått upp självförtroendet. Husse supernöjd med henne. Man ska ha klart för sig att det krävs många tävlingar för att få bra resultat, det är väldigt tufft i agility, många startande i varje klass och Du måste vara felfri och ha superbra tid!

 

Från vänster: Lovis - Agnez - Rosetta!

Agnez hon tog åt sig valpen "Elsa" som sin egen så hon har inte varit riktigt i form sedan Elsa flyttade för 10 dagar sedan. Hon diskade sig i första agility-loppet och sen fick det räcka för dagen. Jag har tränat lydnad med henne här nu under våren och momenten börjar sitta. När jag har haft valpen har jag inte haft tid att åka och träna ihop med andra, det där måste vi få till nu. Jag skulle tävlat lydnad med henne i Simrishamn, var tids-optimist vad det gäller Agnez samt själv halvdassig, nu feber, stämbanden har gått i strejk och allmänt förkyld. Men det kommer fler tävlingar.......

 

 

Och lilla Lovis har blivit 1 år! Det firade hon med att börja löpa! Hoppas nu inte pälsen trillar av efter löpet för då finns det risk för någon utställning. Här har väl husse inte börjat med det han skulle gjort för länge sedan om man säger så (lydnaden). Men hon har mycket i sig och vi får se vad det blir framöver och med VEM!!!



Så nu när vi är valpfria har vi mer tid för de vuxne. Att ha 1 valp är nästan jobbigare än att ha en kull. Och nu måste vi och hundarna komma in i vardagen igen, i vår vanliga flock. Vi har bokat in en stor Agilitytävling i Hässleholm 2 dagar i juli, sedan får vi se vad det blir mer tävlingsmässigt......Träning/tävling är ju bara en liten del av livet, man har ju så roligt med sina älskade hundar i vardagens olika skede! Men vi själva behöver komma ifrån hundlivet lite på semestern också. Vi har två snälla hundtjejer som ställer upp så vi kan åka bort än bara för 2 dagar. Sedan blir det mest endags-utflykter, tror jag i alla fall! Man måste ladda batterierna och så finns det faktiskt annat än hundar också, vi har en del att ta igen där. Men nu är vi valp-lediga hela sommaren och hösten vilket känns härligt, men sen framåt vintern, ja då vet man aldrig det kanske blir smått igen, men inga färdigtänkta planer än..............!

Ta vara på allt det vackra nu, försök leva här och nu, sommaren går alltför fort!

Himlahälsningar till Er ALLA! 09 06 23

 

 

 

Jag blev helt förvånad när jag såg att "Myzans träningssida" ej var uppdaterad på över 2 år.

Och det är MIG det beror på, fy skäms! Men nu avslutar vi hennes sida och kör "Händelser i Vår Flock" i stället. Och äldst i vår flock är nu Himlahunden "Rosetta" (till vänster i bild) med dryga 12 år. Hon är pigg och glad och husse planerar att tävla agility med henne under kommande säsong -09. Line Sam Carole King "Maja" lämnade oss för 1 år sedan, drygt 15 år gammal, vi är tacksamma över alla fina år, hon var mor till Rosetta.Line Sam Heavenly Gleam "Himlan" finns inte heller med oss längre, dog strax innan 14 års ålder men vi är tacksamma för allt vi gjort ihop och minns henne med stor glädje, hon var ju dock "Original-Himlan"!!! Himlahunden "Myzan" (till höger i bild) är strax 10 år och för henne väntar också en kommande agility-säsong tillsammans med modern H Rosetta! Däremot har vi lagt ner lydnaden totalt så nu är hon husses vovve! Både Rosetta o Myzan tävlar i Ag-klass II och Hopp II vilket är lite tajt med de låga idealtider som råder idag (helst om man är 12 resp 10 år gammal). Men det är full satsning som gäller ändå

 

Shakima´s Tarantella, "Axelina" 5,5 år gammal har tränats/tävlat i agility av "vår kära hundtjej Sara" (förra säsongen), men får nu ta ett uppehåll då Axelina förhoppningsvis väntar valpar fram emot påsk. Axelina är annars planerad till mycket agility och kanske ev någon utställning, men hennes liv är agility och hon och Sara är som gjorda för varandra + att husse inte hinner med att springa med alla då vi kommande säsong har 5 hundar att tävla i agility med!!!


små. Nu när Sara inte har Axelina har hon börjat träna Flingan i agility, och hon lär nog träna med henne ett bra tag framöver. Flingan avgudar redan Sara, så här är det också agility som gäller framöver.

Sundew´s Dedicated To Carole King, "Agnez" 3 år, hade också valpkull sommaren -08 vilken hos skötte lysande. Så fort kylan lägger sig ska jag matte AnnLouise ta tag i lydnaden på nytt. Hon ska ut och tävla lydnad i klass I denna sommar, så är det bara. Både Agnez och jag tycker det ska bli jätteroligt! (påminn mig gärna om dessa rader sedan.....) Och husse Olle har börjat att träna agility i nybörjargrupp varje söndag i ridhus . Agnez är jätteduktig så här väntar lydnad och agility.

 

 

Himlahunden "Lovis" 9 månader är Agnez dotter. Hon har ställts på ett par inoff utställningar med bra resultat. Husse Olle ska ta lydnadsbiten här, och här finns liksom i Agnez mycket potential. Full fart är det som gäller, så det är nog snart dags för husse att börja på allvar........Agility får vänta tills hon blir gammal nog så det blir lydnad och utställning i viss mån.

I agility ska man vara 18 månader för att få tävla, hunden måste få växa utan en massa påfrestningar på leder m m. Däremot kan man träna tunnel, säck och varför inte slalom som tar längst tid att få in?Oj, det blev mest agility agility agility och lydnad. Men det är ju det som är roligast, att jobba med sin hund. Att sitta och fundera "vad gör jag för fel" eller jublande ropa YES när man med ett nytt träningssätt ser framgång, det är det som är så himla kul. Det är ju aldrig hunden som gör fel utan man får hela tiden leta fel hos sig själv. Och ingen sport är mer rättvis än agility. River hunden ett hinder så är det 5 fel oavsett, färg, ras, förare m m. Naturligtvis finns det dock raser som är snabbare än andra.....

Men om vi nu har lyckan att få valpar i april så tar dom mycket tid. Men det är inte bara jobb utan mycket glädje och det är viktigt att när valparna är några veckor börja socialisera dom. De ska vara trygga, sociala och mysiga små individer när dom flyttar härifrån. Och det gör sig inte självt. Att ta en valp i taget och umgås med och att aktivera tar tid vilket våra vuxna hundar märker för det är deras tid vi tar till valparna.

 

 

Vi är så tacksamma över Sara som förra säsongen t o m fick tävla med Axelina, Myzan och Rosetta + sina egna hundar vid några off tävlingar då husse inte kunde springa hela säsongen -08 p g a sjukdom i benen. Och endast efter att ha tränat Myzan en gång kom Sara och hon 2:a i hoppklass II vid officiell tävling!!
Myzan, Rosetta och Axelina är vana vid att olika människor kan köra dom i agility vilket jag enbart tycker är positivt. Men vid själva inlärningen ska man helst hålla sig till en förare.
Så här ser vår hundflock ut nu och jag ska uppdatera den betydligt oftare. Men vintersäsong är det inte så mycket som händer. Sedan när det börjar bli varmt kan man sätta igång med träning, något som vi ser fram emot både hundarna och vi. Dags datum här i Svängsta så har vi ganska mycket snö. Jag börjar bli rejält sugen på att träna lydnad, men icke i snö..........

Ha det bra så länge! 09 02 19