Majas chocklad bravad

 
JULEN SOM KUNDE SLUTAT I KATASTROF
 
Det var lördag och annandag jul för ett par år sedan. Olle och jag satt på övervåningen och försökte förstå oss på den nya datorn. Omkring oss låg trötta hundar, som nytt varit på skogspromenad. När jag senare skulle gå ner och laga lite mat följde Maja med, vilket jag inte reflekterade över då. Efter HÖGST 5 minuter kom jag på att det var lördag och då brukar det vara från Djursjukhuset i Helsingborg på TV. Bäst att kolla, så jag gick in i vardagsrummet för att ta TV-tidningen. Döm om min förvåning över vad jag fick se!

På bordet hade vi en stor skål som var välfylld med Candelia chokladkonfekt i glansigt papper. Maja satt i soffan men skålen var helt TOM! Allt var borta! Jag skrek på Olle samtidigt som jag letade upp tele-nr till veterinärstationen här i Karlshamn, vet att man kan nå dom hela dygnet på biltelefon.

Minuterna gick och eftersom jag vet att choklad kan vara dödligt farligt darrade hela jag. En tjej svarade och jag redogjorde snabbt vad som hänt, jag undrade om vi skulle lägga salt bak i svalget så att hon fick kräkas men det skulle vi inte. Hon beräknade att både hon och vi skulle vara på veterinärmottagningen om 10 minuter. Jag tog skålen med mig så att veterinären skulle få en uppfattning om hur mycket det rörde sig om. När vi körde dit gick det undan,
jag ropade på Maja där bak men hon bara låg. Då gick bilen ännu fortare. När vi kom frågade veterinären om vi var säkra på om bara Maja hade ätit eller om dom andra hjälpt till. Men efter att hon känt på Majas mage frågade hon inte mer. Vi fick väga henne snabbt och noggrant, för hon skulle få Morfin och då är dosen väldigt viktig att den blir rätt, för meningen är att den ska leda till kräkning.

Sekunderna var långa, Maja såg bara sämre och sämre ut. Tankar for genom huvudet....... Veterinären berättade att från hunden har ätit choklad har man en halvtimma på sig så att man får den att kräkas, sen börjar chokladen smälta och då är det för sent för då går den ner i tarmarna.

Aldrig har vi väl jublat när hundarna ulkat men nu började Maja och till vår stora glädje kom det upp ett lass med choklad med papper (såg helt orörda ut). Detta följdes snart av ett ännu större lass. Vi fick stanna tills hon spytt av sig ordentligt. Ni skulle sett hur golvet såg ut trots att vi lagt ut papper! Veterinären upplyste oss om att de två första lassen hade varit en tillräcklig mängd för att döda Maja! Hundar tål inte så mycket choklad. Och alla som har spaniel vet ju att dom dessutom inte har några gränser...... men hur kan en hund få i sig så mycket choklad och papper på bara några minuter?

Maja hade ju aldrig gjort något sådant här tidigare, man undrar varför. Nu står chokladen högst upp hos oss. Dessutom fick vi veta av veterinären att det inte bara är att ta salt och lägga långt bak på tungan för att få hundar att kräkas, det måste vara rätt mängd salt. Flera hundar har dött av saltförgiftning. Maja såg nu ut som ett levande skelett efter att tidigare sett ut som en fotboll. När jag fick fakturan tittade jag i smyg på vad det hela kostade och naturligtvis såg veterinären det. Inte mer utbrister jag, för vår Maja är värd mycket mycket mer än det här! Det uppskattade veterinären.

Vi fick reda på vad en cocker med Majas kroppsvikt tål i chokladväg. När Du är hos veterinären nästa gång, fråga hur mycket Din hund tål. För det här pratas det aldrig så mycket om fast det inte alls är så ovanligt! Du slipper kanske då uppleva det vi fick göra, det var inget vidare! Vi är tacksamma att allt gick bra och att vi hade en HIMLA tur att slutet blev som det blev...................