Mina minnen

Satt och läste om Maja och Himlan på äldre dagar. Jag undrade hur jag skulle komma att minnas dom när dom inte fanns…….Nu vet jag.


Himlan blev knappt 14 år när vi fick ta bort henne. Hon var så fräsch och ungdomlig i sitt utseende. När hon hade somnat in la jag hennes huvud på tassen och svepte in henne i den vita fällen som används där vi går hos Din Vet H-borg. Den bilden kommer jag alltid att ha med mig där hon låg avslappnad på sin fäll.

När vi till sist skulle gå vände jag och gick tillbaka en gång till och tittade på henne för hon var sååååå himla söt. Så fridfullt.

Fyra månader senare bar det av igen, nu var det med Maja som blivit 15 år och 1 månad! Hon såg verkligen gammal ut ,det hela kändes mer som en naturlig process. Döden är ju en del av livet. Det var naturligtvis lika jobbigt att gå därifrån men utanför fönstret stannade jag och tittade in där Maja låg. Jag såg en gammal gammal hund som fått ro.

Men nu har jag svaret på frågan om vad jag har för minne av dom. Underbara minnen så klart. Och jag saknar dom, det sticker till i hjärtat ibland. Inga andra hundar kan ersätta dessa panter-tanter. Glömda är alla bustrix dom gjorde och det var inte få, men jag kommer bara ihåg allt roligt vi haft tillsammans.
Nu trillar en och annan tår…………

Lev i nuet och ta vara på det Du har idag!
/10 01 31