TILL MINNE AV "ROSETTA"

1996-11-25 - 2011 01 11


Just i kväll stack det till i hjärtat lite extra. Vi är nämligen glass-människor som äter god glass bl a på söndagskvällen vid TV:n. Hundarna brukade få ”tjinget” och Rosetta en extra sked, bara för att hon var äldst. Hon fällde nog några tårar ikväll och Myzan såg ut som ett Ufo, va, nu är hon äldst och får samma förmån.

Om vi börjar från början så föddes Rosetta bara 10 dagar efter Himlans kull så detta var vår andra kull, Maja, Line Sam Carole King var mamma till Rosetta. Det var 1 hane och 6 tikar i kullen och några tikar var blue roan & tan. Det skulle komma valpköpare och vi hade att välja på en blue roan tik eller Rosetta. Kvällen innan dom kom bestämde vi oss för Rosetta. Så Bella från Himlans kull och Rosetta hade vi jämngamla. Det har gått bra frånsett några ggr i vuxen ålder som dom mopsade upp sig mot varandra.

Rosetta var som vilken annan go liten valp och vi gillade ju tan-färgen som kom mer och mer ju äldre hon blev. Vi har aldrig haft den färgen förr. När vi var ute på olika ställen var det många som stannade och frågade om just ”färgen”.
½ år senare flyttade vi till huset i Svängsta och nu hade vi fem hundar. Och stora ytor för hundarna att springa på. Rosetta var snäll och okomplicerad. Ställde ut henne och CK fick hon off, och BIR o BIS inoff.


Sen var det ju som Ni alla vet agility som hägrade. Hon blev husses agility-hund. Hon var duktig och efter några år kom hon upp i både Agility- och Hoppklass II och tog en pinne i hoppklass II. Så sent som 2009 tävlade hon officiellt sista gången på hösten i Emmaboda BK. Hon var kastrerad p g a livmoderinflammation och pälsen gick inte att reda ut så till denna tävling hjälpte Jennie oss att raka henne (se bild nedan). Jag tyckte hon var hemsk men efter några dagar var hon jättefin och hon blev mycket piggare. Pigg och frisk förutom en livmoderinflammation har hon varit genom livet, det får man tacka för. Och så himla himla snäll.

En av våra tidigare hundflickor skulle göra prao på ett demensboende inne i Karlshamn och hon frågade om hon fick ta med sig Rosetta. Så dom åkte buss på morgonen och Rosetta gjorde nog sin största merit just på det boendet. Hon sprang och hälsade alla välkomna eftersom avdelningen var låst. För dom som satt i rullstol satte hon framtassarna i knäet så dom kunde klappa henne. En gammal tant satt i en soffa själv. Rätt som det var så hade Rosetta hoppat upp och lagt huvudet i tantens knä. Och personalen fick visst inte gjort så mycket när Rosetta var där…….! Sådana saker värderar vi högt..

Åren går snabbt och hon blev över 14 år. Det är bonusår och dom får man tacka för. Rosetta blev under hösten lite dement. Kunde bara ställa sig i hallen och så stod hon där. Eller så gick hon till vattenskålen men drack inte förrän 5:e gången hon var där! Fysiskt var hon pigg och ibland följde hon med husse och dom andra hundarna på långpromenader vilket var fantastiskt. Men med tiden blev Rosetta mer dement. Frågan kom upp om kvalité på livet och det var inget lätt beslut att ta, att hon skulle få somna in. Men på tisdagen åkte vi till vet Torkel Falk på Din Veterinär i H-borg där vi går. Samma dag på fm gick Rosetta fram till vattenskålen och tittade, sedan körde hon ner hela nosen och hon fräste och nös. Hon fick inte i sig någon vätska. Och när vi kom till H-borg fixade hon inte alla ljud och ”allt annat” så Torkel gav den lugnande sprutan snabbt, så hon blev lugn till slut i husses knä. Han brukar annars känna igenom hundarna, undersöka dom och prata med oss men han såg väl på Rosetta hur det var fatt.
När det var dags för sista sprutan så fick hon somna in i husses famn med mig bredvid. Dom har alltid en stor vit fäll där så när Torkel gått så la vi henne på fällen och jag stoppade om henne så bara hennes huvud syntes. En grå nos – en gammal hund som fått ro. Vi stod länge och såg på henne, vår älskade ”Plättan”.

Vi är så tacksamma över 14 år med denna underbara hund. Hon har gett oss så mycket glädje, hon har lämnat så fina valpar och det finns nu 5 generationer efter henne i livet, 4 har vi själva här hemma, det är vi stolta för. Men visst saknar vi vår älskade "Plättan"...........

2011 03 01/ Matte